Journalister i utsatta områden

Vi har räknat journalister och total befolkning i vad polisen kallar ”särskilt utsatta områden”, utifrån postnummer i SJF:s medlemsmatrikel, egna geodata-definitioner av utsatta områden, och SCB:s befolkningsrutnät.

Högt räknat 0,5 procentav SJF-medlemmarna bor i ett särskilt utsatt område (2018), att jämföra med2–3 procent av befolkningen(2016). Vi tror dock att diskrepansen i själva verket är större (se nedan).

Alla siffror som nämns här är av nödvändighet uppskattningar. Eftersom vår hypotes att undersöka varit att journalister är underrepresenterade i särskilt utsatta områden, har vi använt en så generös gränsdragning som möjligt, så att vi hellre räknar in för många än för få journalister.

Några viktiga förbehåll

  • Inräknade här är endast yrkesverksamma SJF-medlemmar. Vi kan tänka oss att det finns en bias i anslutningsbenägenhet, så att anslutningsgraden är högre bland journalister i vissa områden än i andra. Det ökar osäkerheten kring hur representativ SJF:s medlemsmatrikel är för hela journalistkåren.
  • Ett antal postnummer i förteckningen går till postboxar eller arbetsplatser. Vi vet inte exakt hur många.
  • De så kallade särskilt utsatta områdena har ingen enhetlig definition (när polisen talar om ”Bredäng” som utsatt område syftar de t.ex. knappast på de välbeställda radhusgatorna). Vi har utgått från samma gränser som vi drog i samband med artikelserien ”Utanförskapet inifrån” (Expressen), med några utökningar och korrigeringar, och uppdaterat för polisens nya lista (2017).
    (Brå har gjort en mappning mot SAMS-områden i samband med en rapport nyligen. Vi har bett att få ta del av den men inte fått ut den i tid för publicering.)
  • Ett postnummerområde kan täcka flera bostadsområden, av olika karaktär. Vi har inkluderat hellre än exkluderat journalister.
  • På motsvarande sätt följer inte heller SCB:s befolkningsrutor bostadsområdens gränser. Även totalbefolkningen i de utsatta områdena är en uppskattning.
  • Vi vet inte hur åldersfördelningen ser ut i de särskilt utsatta områdena, och därmed inte hur stor del av befolkningen där som är i yrkesverksam ålder. Här jämför vi med andel av befolkningen i stort, men vi gissar att här kan finnas en bias i att åldersstrukturen i de utsatta områdena skiljer sig från övriga Sverige.

Metod

Vi har matchat postnummerområden mot särskilt utsatta områden. Ofta, men inte alltid, följer postnummerområdena naturliga gränser för bostadsområden. Bilden nedanför föreställer södra Rosengård. De fem ljusgröna polygonerna är postnummerområden som vi räknat in, och den stora mörkgröna polygonen är vår definition av ”södra Rosengård” (som inkluderar de administrativa områdena Herrgården och delar av Rosengård Centrum).

rosengård

I några fall har vi postnummer som spänner över både ett miljonprogramsområde och ett villaområde. I de fallen har vi fått räkna in hela postnummerområdet. I Där bor journalisterna, där vi jobbade med större siffror, räknade vi i sådana fall med att en procentandel av journalisterna, motsvarande storleken på den överlappande ytan, hörde till respektive skärningsområde; men med de små siffrorna vi har att spela med här, vågar vi inte göra någon sådan delning, utan räknar i stället konsekvens i överkant.

För befolkningsrutorna har vi räknat på två sätt: Dels genom att fördela invånarna över skärningsområden efter ytstorlek, och dels genom att filtrera ut de befolkningsrutor som till ett visst antal procent överlappar våra sökområden. Detta har vi gjort med dels de utsatta områdena, för att få en uppskattning av antalet invånare där, och dels med hela de postnummerområden som inkluderar våra journalister.

Befolkningsrutorna är 1×1 kilometer stora, vilket gör dem svåra att matcha exakt mot små utsatta områden i tätbefolkade trakter. Här nedanför är återigen södra Rosengård, ovanpå befolkningsrutnätet. Här vet vi alltså hur många som bor i varje lila ruta.

rosengård karta

De särskilt utsatta områdena är hämtade från https://polisen.se/siteassets/dokument/ovriga_rapporter/utsatta-omraden-social-ordning-kriminell-struktur-och-utmaningar-for-polisen-2017.pdf

Resultat

Det finns 11 585 yrkesaktiva medlemmar med svenskt postnummer i utdraget från SJF. 65 av dem bor i ett postnummerområde som åtminstone delvis ligger i ett särskilt utsatt område. Det motsvarar 0,56 procent. Många av dessa bor i Malmö, i något av de postnummerområden som spänner över både välbeställda och utsatta områden (214 45, 21 446).  Givet vad vi vet om journalisterna boende från Där bor journalisterna, förefaller det sannolikt att en betydande del av dem i själva verket bor utanför de särskilt utsatta områdena. Med ett sådant antagande skulle det bli omkring 51 journalister kvar, eller 0,44 procent.

Det område där journalisterna (tvåsiffriga postnummerprefix) till störst andel bor i särskilt utsatta områden är Södertälje. Det kan förstås bero på att Södertäljepolisen varit mer svepande i sin definition av vad som är ett särskilt utsatt område. Över 5 procent, var tjugonde journalist i Södertälje, bor i ett särskilt utsatt område.

Dessa siffror måste förstås ställas mot motsvarande värden för hela befolkningen. I de särskilt utsatta områdena uppskattar vi att mellan 2 och 3 procent av Sveriges befolkning bor.

Det mest konservativa antagandet vi kan göra är att anta att fördela invånarna i respektive befolkningsruta jämt över ytan, så om en befolkningsruta med 1 000 personer till 25 procent överlappar ett särskilt utsatt område placerar vi 250 personer där. Med det räknesättet hamnar 1,1 procent av befolkningen i ett särskilt utsatt områden. Detta är en siffra tilltagen långt i underkant, eftersom de övriga 75 procenten ofta kommer att innehålla obebodd mark, och eftersom de särskilt utsatta områdena även i andra fall som regel är de mest tätbefolkade.

Om vi istället räknar in alla befolkningsrutor som till X procent överlappar ett särskilt utsatt område få vi följande värden för olika X: Vid X=10 3,3 procent av befolkningen, vid X=15 2,9 procent av befolkningen, och vid X=20 2,3 procent av befolkningen.

När vi tillämpar samma metod, men på de postnummerytor som överlappar särskilt utsatta områden, blir motsvarande siffror i stället 8 % (vid jämn fördelning), 7 % vid 50 % överlapp och 12,6 % vid 20 (postnummerytorna är betydligt yvigare till formen än rutorna, och överlappar många fler helt orelaterade ytor vid lägre trösklar).

Man kan argumentera för att siffran 0,5 % av journalisterna ska jämföras med siffran ”minst 8 % av befolkningen i motsvarande postnummerområden”, men förutom den pedagogiska utmaningen i att förklara vad det betyder, så är den siffran också osäkrare, eftersom postnummerområdena är så pass ”spretiga”. Vi föreslår istället att siffrorna som används är ”högt räknat 0,5 procent av journalisterna”, jämfört med ”omkring 2–3 procent av befolkningen”.

Det stämmer också överens med Brås uppskattning i rapporten ”Relationen till rättsväsendet i socialt utsatta områden” (2018), där man uppskattar att 200 000 personer (2 procent av befolkningen) bor i särskilt utsatta områden. Brå varnar dock för att befolkningsstatistiken i dessa områden är otillförlitlig, med hänvisning till en rapport från polisen:

Här bör dock noteras att mycket tyder på att befolkningsstat­istiken för åtminstone vissa av dessa områden är osäker. Det finns bland annat tecken på fel i folkbokföringen. I de särskilt utsatta områdena har exempelvis upp till 3 procent av lägenheterna mel­lan 10 och 30 personer skrivna på sig (Polismyndigheten 2017).

Brås kartläggning bygger på att de har mappat SCB:s så kallade SAMS-områden till utsatta område, en mappning som i grund och botten dras med samma problem som vår postnummer-mappning. (Det kan nämnas att vi själva också en gång mappat mot SAMS-områden, dock med de äldre områdena och 2014 års befolkning, och landat i närheten av Brås och den här rapporterns siffror.)

Rapport av Leo Wallentin, J++, för Institutet för Mediestudier

Här kan du läsa debattartikeln utifrån rapporten, publicerad i Expressen den 19 september.

Ger medieetiska systemen upprättelse?

Rättssociologen Karl Dahlstrand vid Lunds universitet har tillsammans med Institutet för Mediestudier i en enkät undersökt hur effektivt de berörda anser att de medieetiska systemen ger upprättelse. Här är det värt att nämna att vi då arbetet inleddes bad PO-kansliet om hjälp att distribuera vår enkät till alla dem som stod bakom framgångsrika anmälningar under 2015. På så sätt skulle enkäten kunna genomföras samtidigt som anonymiteten i PO-systemet kunde vara intakt. Efter beslut av Tidningsutgivarna, en av PO-systemets huvudmän, avböjde PO denna medverkan. Institutet för Mediestudier valde då att anlita en researcher som utifrån offentliggjorda uppgifter letade fram mejladresser till så många av anmälarna som möjligt. I några fall lyckades vi trots det inte hitta rätt person. Vad gäller granskningsnämnden fick vi genom offentlighetsprincipen tillgång till adresser till alla som anmält publiceringar som fällts 2015.
Enkäten visar ur flera aspekter en begränsad tilltro till systemens förmåga att ge upprättelse eller rättelser. Slående är att de svarande har förtroende för reglerna, men inte för tillämpningen. I fritextkommentarer är det ganska hårda ord, inte minst från anmälare till granskningsnämnden. Enkäten visar också att allmänheten tycks ha högre förtroende för hur PON/GRN hanterar mediers kränkningar än för hur rättsväsendet hanterar nätkränkningar. Och anser samtidigt att övertramp från medier drabbar hårdare än nätkränkningar. De framgångsrika anmälarna anser också att det är viktigare att felande utgivare får någon form av påföljd än att de kränkta individerna (som de själva) får kompensation.

Hur skildras verkligheten? ‘Internets undervegetation’ vs. ‘PK-maffian’

Institutet för Mediestudier genomför under våren 2016 en kvantitativ innehållsanalys av en rad medier inom den offentlighet som ibland kallas ”alternativmedier” men också ofta betecknas som exempelvis invandringskritisk, invandringsfientlig eller rasistisk i olika grad. Vi använder ett beprövat kodschema som tillämpats på journalistiska medier i stor omfattning och kommer att få en god bild av skillnader och likheter mellan denna påstått alternativa offentlighet och traditionella medier. Medieforskaren Kristoffer Holt svarar för tolkning och genomförande. Kodningen genomförs av erfarna forskningsassistenter och interkodarreliabilitetstester genomförs.

Resultaten kommer att publiceras i en skrift med arbetsnamnet Migrationen i medierna i maj 2016.

’Alternativmedier’? En intervjustudie om mediekritik och mediemisstro

Medieforskaren Kristoffer Holt genomför under våren 2016 ett dussintal intervjuer med nyckelpersoner inom den nätmiljö som omväxlande kallas invandringskritiska eller invandringsfientliga eller rasistiska eller liknande. De fokuserar på mediekritiken i denna krets. Resultatet kommer så vitt vi vet att bli den första systematiska genomgången av hur aktörerna i denna bubbla själva ser på sin verksamhet.

Resultaten kommer att publiceras i en skrift med arbetsnamnet Migrationen i medierna i maj 2016.