Ger medieetiska systemen upprättelse?

Rättssociologen Karl Dahlstrand vid Lunds universitet har tillsammans med Institutet för Mediestudier i en enkät undersökt hur effektivt de berörda anser att de medieetiska systemen ger upprättelse. Här är det värt att nämna att vi då arbetet inleddes bad PO-kansliet om hjälp att distribuera vår enkät till alla dem som stod bakom framgångsrika anmälningar under 2015. På så sätt skulle enkäten kunna genomföras samtidigt som anonymiteten i PO-systemet kunde vara intakt. Efter beslut av Tidningsutgivarna, en av PO-systemets huvudmän, avböjde PO denna medverkan. Institutet för Mediestudier valde då att anlita en researcher som utifrån offentliggjorda uppgifter letade fram mejladresser till så många av anmälarna som möjligt. I några fall lyckades vi trots det inte hitta rätt person. Vad gäller granskningsnämnden fick vi genom offentlighetsprincipen tillgång till adresser till alla som anmält publiceringar som fällts 2015.
Enkäten visar ur flera aspekter en begränsad tilltro till systemens förmåga att ge upprättelse eller rättelser. Slående är att de svarande har förtroende för reglerna, men inte för tillämpningen. I fritextkommentarer är det ganska hårda ord, inte minst från anmälare till granskningsnämnden. Enkäten visar också att allmänheten tycks ha högre förtroende för hur PON/GRN hanterar mediers kränkningar än för hur rättsväsendet hanterar nätkränkningar. Och anser samtidigt att övertramp från medier drabbar hårdare än nätkränkningar. De framgångsrika anmälarna anser också att det är viktigare att felande utgivare får någon form av påföljd än att de kränkta individerna (som de själva) får kompensation.